Vikten av att visa att misstag är okej

Fasaden på huset vi bor i!

Nu har det gått ytterligare några dagar sedan jag skrev här sist. Dagarna går ändå så väldigt fort. Visst, det är lågsäsong just nu på Biltmore vilket märks även för mig som inte ens varit där under högsäsong, men även om tiden ibland kan upplevas gå lite långsamt (ni vet en sådan dag då man inte riktigt får upp tempot generellt) så känns det definitivt inte som att jag varit i köket i ytterligare fem dagar till! Nu börjar jag få lite mer koll på folk som rör sig i korridorerna där, och det känns lättare och lättare att prata med fler och fler. Som många av er vet så har jag alltid haft rätt så lätt för att prata med nya människor och så, och dessutom tyckt att det är väldigt kul och det gäller fortfarande.

Hundrastgård precis utanför lägenhetskomplexet. I denna gård finns dessutom en korg för frisbeegolf vilket är perfekt för mig! Mellan gården och vägen på andra sidan rinner Swannanoah River.

I köket på the Inn så delar det så kallade ”hot kitchen” (där de lagar för- och varmrätter), pastry-avdelningen, roomservice-/serveringsavdelningen och två olika diskstationer på ett större kök. Just pastry-avdelningen är rätt så liten, så jag kan tänka mig att det kan bli lite trångt emellanåt när det är full personalstyrka under högsäsong. Men jag är så imponerad av vad teamet trots det lyckas skapa!

Lila sötpotatis som användes för att smaksätta en glass. Lite annorlunda men oj så gott!

I veckan som var så höll dessutom demi chef Rachel (som står precis under chef Dana) i en avsmakning inför ett bröllop. Hur de gör för att ha plats att skapa en bröllopstårta ska bli intressant att se då tårtorna här oftast är i alla fall 3-4 våningar höga och detaljerna är väldigt väl gjorda med blommor, pärlor mm. Jag passade på att fråga Rachel hur det fungerar vid en avsmakning, och det är så att paret kommer dit, börjar med att smaka på förslag till förrätt och varmrätt (det tar ju ”hot kitchen” hand om). Därefter är det hon som går ut för att möta paret och då har hon med sig olika förslag på bottnar, fyllning och dekoration. Paret får sedan välja upp till två olika fyllningar, och ofta har de själva med sig bilder på lite olika tårtor för att delge sina tankar om hur de tänker sig att tårtan ska se ut på ett ungefär. Blir kul att se när första bröllopet går av stapeln framåt våren sen, hur de jobbar med tårtan. Förmodligen är det Ashley som gör den, och vad jag har sett av bilder på Instagram så är hon otroligt duktig.

”Lounge nuts”, nötter som gästerna får som snacks ute i loungen. Smaksatta med kanel mm.

Något som är lite kul med att vara i det här köket är att det springer folk där hela tiden. Och då menar jag typ butlers med sina små serveringsvagnar som har fina vita dukar på sig etc. Om ni någon gång har sett programmet om hotellet Savoy i London så är det precis så det ser ut! Finklädda personal som putsar både silver och glas och som helt plötsligt under dagen kan komma med en beställning på chokladdoppade jordgubbar tex till oss. Häromdagen hade vi dessutom en beställning på dessert till en picknick-korg (vem tusan vill äta picknick i typ 5-10 plusgrader??). Tydligen kostar en picknick-korg $200-500 beroende på säsong och innehåll (tex champagne mm)… Vill ni dessutom bo på the Inn förresten så får ni betala minst $500-600 för ett rum. Plus inträde på Biltmore Estate också då som just nu ligger på drygt $100 per person… Ha dock i åtanke att det här är ett helt otroligt fint ställe. Men visst är det mycket pengar…

Mycket kladd blir det i köket, så jag har valt att investera i en silikonring som jag kan använda då (ja det är tillåtet att ha en vigselring på sig i köket). Just denna är designad av Katie van Slyke som jag följer på instagram sedan länge. Kolla in hennes sida om ni gillar hästar, mini-kor och mini-getter! Eller ringar då.

En annan del i köket är ju den så kallade ”the line” också. ”Det är där det händer” så att säga, det är där ”bongarna” kommer när en servitör i matsalen trycker in en beställning. Då skrivs en liten lapp ut dels vid vår vanliga arbetsstation, men också borta i den del av köket där vi lägger upp allt på tallrikar etc. Så står du och arbetar i pastry-avdelningen så är det bara att ta lappen och springa bort till ”the line” för att göra klart allt och skicka ut desserten med en servitör. Detta är det pm-skiftet som gör (kvällsskiftet som börjar kl 12), och jag ser fram mot att få tillhöra det teamet vartefter, prova på det ordentligt. Jag fick dock smaka lite på den karamellen häromdagen då alla i teamet behövde gå på ett möte. Jag hade ingen aning om det så det kom verkligen som en överraskning. Jag hade inte ens varit borta vid stationen typ. Men ibland lär man sig bäst när man blir inkastad i elden direkt i princip, även om jag givetvis blev lite nervös. Nu var de inte borta så länge så det kom bara in två beställningar men ändå. Kändes superkul ändå att få testa det lite grann och det gav verkligen mersmak!

Igår bakade jag kardemummabullar! Kändes väldigt annorlunda att stå här i USA och baka det… Men Rachel och Megan var väldigt snabba med att säga att just kardemummabullar ville de att jag skulle göra och då visa dem hur jag knyter dem etc. Så det var kul att äntligen få göra det igår! Jag blev inte 100 % nöjd med dem men alla i personalen fullkomligt älskade bullarna och en av killarna som jobbar på brödskiftet (dvs nattskift, han råkade var där för att hämta en sak just då) ville faktiskt ha receptet så det var väl ändå ett helt okej betyg! Utöver bullar har jag gjort päronbiskvier i lite mer ”snack-storlek” dvs du ska kunna äta upp en på en eller två tuggor, chokladbollar och även hallongrottor och en petit four med smak av björnbär och vanilj. Det blev dock en liten miss i kommunikationen när det gällde petit fouren, och när jag kom på misstaget så var det för sent och som de flesta vet så tycker jag inte alls om att göra misstag och skäms väldigt lätt när det sker. Så paniken som kom när jag kom på detta var inte rolig, men är det något mina föräldrar, och även lärare i skolan i Schweiz, lärt mig så är det bästa du kan göra att erkänna det direkt, liksom ”äga” misstaget. Så jag gjorde givetvis det. Och vet ni vad som hände? Jo, Leilani som var den som var där när jag upptäckte misstaget, tittade mig bara i ögonen och sa ”Vet du vad? Det är okej. Det ÄR okej. Det är inte en akutsituation, och det ÄR okej”. Tillsammans kom vi fram till en lösning, och bitarna kunde räddas genom att läggas i små fina burkar och få lite sylt/bär på sig (hemma hade man ju slängt skiten förmodligen). Hur fint är inte det? Hur tror ni det fick mig att känna? Hur snabbt tror ni att min panik lättade? Exakt. Väldigt snabbt. Visst fanns den kvar, men herregud så fin reaktion från henne och även resten av personalen också sen när de fick veta. ALLA vet att man gör misstag, och att det är okej. Jag blev så varm i hjärtat av den reaktionen. Hallongrottorna måste jag också göra om då jag missade att dubbla mjölet i receptet. I och med att jag inte bara måste räkna om från dl till gram, utan jag skulle också dubbla mängden för att få ut fler kakor. Och mitt i allt så glömdes liksom mjölet bort. Men, även det VAR OKEJ. ”Du är i ett helt annat land, det är nya ingredienser, nya ugnar mm, så det är sånt som händer!” var Megans reaktion. Även Leilani poängterade återigen att hon gjort sååå många misstag. Alltså hur fint?! Just det här är SÅ viktigt när man har praktikanter och/eller nyanställda. Att poängtera att misstag är OKEJ. Självklart kan man börja undra om samma misstag görs om och om igen, då ska man få en tillsägelse. Men just såhär i början är det så otroligt viktigt att gå försiktigt fram för att inte göra personen i fråga så pass rädd och osäker efter ett misstag att den kanske inte vågar testa något nytt igen.

Som på film, eller hur? Haha…

Den här värmen som hela teamet visat mig under de här två första veckorna genomsyrar verkligen hela min vistelse hela tiden. Du får hjälp innan du ens insett att du kanske behöver det. Så fort det kommer in en ny person i pastry-avdelningen som man inte mött så presenterar den sig, säger var den jobbar och lägger sen till att har jag minsta lilla fråga så ska jag inte tveka att ställa den så hjälper de till så mycket de kan. Vet du inte var något finns i skafferiet/dry storage så släpper de oftast allt och går med dig och visar och förklarar.

Givetvis hoppas jag med hela mitt hjärta att hela min vistelse här kommer att vara på det här sättet. Samtidigt så hoppas jag inte det för det kommer göra att det blir väldigt jobbigt att åka härifrån sen i december (jag är dock 100 % säker på att jag kommer hem då, jag kommer absolut inte stanna här i USA vilket många frågat). Jag ser redan nu fram mot att få komma hem och berätta om allt, men samtidigt så ser jag inte fram mot att lämna Biltmore om det ska fortsätta såhär…

Jag är SÅ tacksam för att jag har fått den här chansen, och jag ska verkligen försöka njuta varenda minut även om hemlängtan säkerligen kommer med jämna mellanrum. Skulle den inte komma så skulle jag bli lite orolig. Men jag har så mycket fint att komma hem till och hemlängtan gör därför bara mig ännu mer säker på hur bra jag har det där hemma. Så tack för det alla ni på hemmaplan! ❤

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s